De tio budorden - dekalogen

D  e tio budorden (som på grekiska heter dekalogen) återfinns i Andra Mosebok från Gamla testamentet. De var en samling befallningen som Mose fick förmedlade av Gud och som under lång tid fick tjäna som rättesnöra för människans handlande i den kristna världen.

I den andra av moseböckerna återges påbudet i ett avsnitt som inleds med "Detta är vad Gud sade" följt av de tio budorden som i huvuddrag lyder:

1. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Här ingår tillägget ”Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem. Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår mig men visar godhet mot tusenden när man älskar mig och håller mina bud.”

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

Sabbatsdagen är den sista dagen i veckan, söndagen. Denna dag skulle inte användas för arbete utan vila (”Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer”), och har blivit dagen då man ägnar sig åt religiösa tankar – det är denna dagen som man traditionellt besöker kyrkan.

4. Visa aktning för din far och din mor.

5. Du skall inte dräpa.

Ett av de vanligaste citerade av de tio budorden och anger grundsatsen att man inte ska döda en annan människa eller andra livsformer.

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

7. Du skall inte stjäla.

8. Du skall inte vittna falskt mot din nästa.

"Din nästa" i betydelse av medmänniska.

9. Du skall inte ha begär till din nästas hus.

10. Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

De tio budorden används inte längre i praktiken och saknar rättslig tyngd. Däremot refereras det ofta till dem och de har en stark grund i den västerländska livets moral och seder.

Artikel av Mikael Norberg

Läs också: