Ekumenik

Ekumenik syftar till enhet inom tron på Kristus och då främst mellan splittrade kristna kyrkor även om det också kan gälla religioner i allmänhet. En ekumenisk strävan syftar därför till allmänkyrklighet.

Det har alltid funnits olika riktningar inom samma religion som inte velat enas om samma principer inom tron. Under historiens lopp har nya religiösa riktningar uppstått och i dessa sammanhang har det ofta funnits en delning mellan de som säger sig företräda det ursprungliga och de som står för en förnyelse i någon form.

En historisk betydelsefull splittring är den mellan Konstantinopel och Rom år 1054. Detta ledde till att den grekiska kyrkan, vilken fick namnet den grekisk-ortodoxa, skiljde sig från Rom, som fick namnet den romersk-katolska.

Den grekisk-ortodoxa kyrkan som geografiskt innefattar Östra Europa och Ryssland (även att undantag kan förekomma vars tendenser har ökat i modern tid) anser sig vara mer renlärig och stå närmare den ursprungliga kyrkan. En viktig skiljelinje är att denna inte erkänner påven.

En central splittring är den mellan katoliker och protestanter som skedde i samband med reformationen under 1500-talet.

Ikonoklasm
En annan schism har också rört avbildandet. Inom vissa kristna inriktningar har det förekommit bildstormare, ikonoklaster, som kritiserat användandet av bilder. Under perioder i historien har därför en mängd konstverk förstörts. En berömd konstnär av ikoner är Andrej Rublev från Ryssland. Han var också föremål för en film av Andrej Tarkovskij, Den yttersta domen, som gestaltar dennes liv.